thewayyouare

Det är mycket nu som händer i mitt liv...

1, jag har upptäckt att jag faktiskt går i skolan

2, jag jobbar nästan halvtid om inte mer

3, jag har bytt tjänst på jobbet så nu tjänar jag även mer *klirr i kassan* samt att jag kommer jobba lite mer med personal som jag faktiskt utbildar mig till

4, jag har köpt mig en kalender, en vanlig naturell som fick mig att inse att mitt liv är en enda röra och jag har ingen aning om hur allt kommer att gå ihop sig utan att jag ska åldras i förväg och vara lika snygg som en 23 åring (jag inbillar mig i alla fall inte längre att jag är 21).

 

Jag vet att jag ibland säger saker utan att tänka på det, en del tar min humor med ro men andra fattar inte om det är ironi eller inte. Det är det som är gött med Jkpg, ingen tar det jag säger på allvar, förutom de som inte kommer härifrån. Jag kommer ihåg att när jag flyttade till Sthlm så var jag tvungen att va väldigt noga med vad jag sa, men det behöver jag inte här, de flesta nya människor som jag har lärt känna diggar mig ändå =)

 

Jag är inte rädd för att testa på nya saker, det är bara det att jag är rädd för att dö.

Det är ju inte redigt samma sak...eller? Jag måste i alla fall göra något nytt snart, även om jag har bytt tjänst så vill jag ut på något äventyr utan att säga något till mina föräldrar, det är alltid lika roligt att överraska dom haha!

 

Jag mår mycket bättre nu i alla fall, jag börjar få iordning på livet här, det som saknas är mina muskler och en man som masserar dom.

Tänk vad ensamt det kan kännas ibland att inte ha någon att smsa, ringa till, gosa med eller bry sig om, varför ska det vara så? varför måste vi kvinnor vara beroende av en man? (eller kvinna för vissa såklart).

De senaste veckorna har jag haft ämnen i skolan som handlat om kvinnor som väljer kariärren framför förhållande och upptäcker när de är redo att det inte finns några bra karlar kvar, de dör i ensamhet. Nejdå, men deras förhoppningar om att träffa någon eller den speciella kanske inte blir som de tänkt eller planerat.

Jag själv är ju en redig romantiker om jag får säga det själv, jag är nog världens bästa flickvän också om jag ändå ska slå på stort om mig själv! Och det motiverar jag genom att relatera till tidigare erfarenheter att jag bryr mig väldigt mycket om min partner, är inte klängig, bara lätt lagom ibörjan innan förhållandet tar slut...fast fan nu när jag tänker efter så tar ju mina förhållanden alltid slut innan de hinner börja så jag tar tillbaka de övre raderna och fokuserar på något annat!

 

Idag när jag tittade mig i speglen så såg jag en söt tjej, ja det var jag i speglen, jag tycker absolut inte att jag är ful, bara mindre snygg om jag inte instagramar bilderna, nejmen jag tycker ändå att jag ser hyffsat OK ut men har alltid undrat vad det gör som gör att jag inte räker till? Ingen av mina ex kan sätta ord på det, jag är som en apelsin, växer inte på träd fick jag höra en gång...men dom gör la det va?

Jag tror helt enkelt att det är så att jag är för självständig, jag gör det jag känner, följer mina drömmar, gör något av livet istället för att oroa mig över mina äggstockar, fast på senare dagar börjar man ju tänka på det.

 

Gud detta börjar bli ett långt inlägg men det va bara för att i förra inlägget så skulle jag berätta om dejting, men det skjuter jag på för som ni märker så har det inte gått så bra på den fronten...singel-for-ever!

 

Nu måste jag tentaplugga innan bio!

 

Gött det hade varit med en hängmatta, och sol och bruna ben!

xox