Glee…
Glee – vilket lyckorus, vilken känsla, JA den serien kan jag verkligen rekommendera!
Kommer ni ihåg hur det var när man gick i mellanstadiet/ högstadiet, Whitney Houstons låt: I will always love you spelades och alla tjejer stod upptryckta mot ena väggen och väntade på att bli uppbjudna?
Killarna stod på andra sidan väggen och spelade coola med byxorna för långt ner under rumpan, truckerkeps och tandställningar, någon hade la börjat snusa också.
Sedan så började den enda efter den andra gå över till tjejerna och alla tjejerna hoppades ju förståss på att just hon skulle bli utvald, dock så valde ju nästan alla killar samma tjej så det brukade ju slutade antingen med tuggummitjafs eller att några sprang några racervarv runt dansgolvet och gjorde kalsonggrepp, medans den "snygga" tjejen bara njöt av uppmärksamheten. ( Det var endast för att dina tuttar hade börjat växa ). I miss thoose days!
Annars är jag just nu väldigt förvirrad över mitt liv, vad vill jag göra? När vill jag göra det? Och hur ska jag göra det när jag har kommit på vad jag vill göra och när? Dagens ilandproblem, tror jag tar tag i det någon annan dag istället.
Ikväll blir det bio: The little Fockers, ska bli roligt!
Saknar min syster, farmor, pappa och mamma idag!
PussPuss
