thewayyouare

Undra om Kungen har ätit på Mc Donalds någongång eller fyllekäkat på 7-eleven?...

Ja, dagens ilands-fråga, sket i den frågan och kollade på The Hunks istället, mycket roligare underhållning.

Det är fan sådana program så får mina åsikter om karlar att bekräftas, jag har ju en vriden bild av karlar och drar ofta alla över en kant, ett problem jag har haft länge och som jag försöker jobba med. I praktiken så måste ju det innebära att jag nästan bara har träffat hunkar? ( inte om ni frågar Vickan förståss ) Eller skitstövlar? Jag tror faktiskt att det beror på min Karma sedan mina yngre dagar för som ett sammanträffande från himlen så började jag pratade med min första kärlek på msn. ( JA JAG ANVÄNDER FAKTISKT DET FORTFARANDE ) Det var DÅ jag insåg att det var honom jag hade drömt om förra natten, att det var han jag skulle gifta mig med =/ Jag nämnde ju att jag inte hade fått reda på vem jag skulle gifta mig med utan att det var någon som hade valt mig, sjukt, sjukt, sjukt! Då kom jag också på att det finns fan hopp om fina killar i världen, men tydligen så förtjänar jag dom inte längre eftersom jag har haft mina chanser och sedan dess har jag inte träffat en enda fin/ snäll/ rolig kille i ett och samma paket, inte sedan jag lät Raz glida ur mitt liv som en såpopera.

För att inte vara för blödig nu så kom jag istället ihåg så många roliga minnen från den tiden i mitt liv, vilken fjortis jag var då och då är det bara 5 år sedan. Det var faktiskt under den tiden som jag träffade honom som samtidigt mitt liv förändrades rätt drastiskt.

Jag kommer ihåg när jag insåg att jag var kär i honom, FY vad rädd jag blev då, det skulle ju inte hända? Och varför nu? Dessutom så blev jag så lack på honom för att han tyckte om mig också. Det var ju inte meningen att jag skulle falla för honom, jag ville ju ut och resa, bli bartender och ligga runt som en guppande gummibåt mitt i Atlanten, flytta till någon större stad och göra allt jag drömt om! Nu när jag va kär hur skulle det då gå till???J
Jag kommer ihåg en av de sista gångerna som jag var hos honom, jag ville bara ligga i hans stora,  mysiga armar, klämma på hans goa kinder och pussas, men istället så sa jag att jag inte ville, det kändes inte rätt för att jag skulle flytta och jag ville inte ha något förhållande. ( Då hade jag kommit in på bartenderskolan OCH på en skola i Båstad ). Jag minns att jag grät när jag kom hem för jag viste att jag sårade honom när jag var sån mot honom. Men det var la bättre att vara hård och inse att jag skulle iväg än att njuta av känslorna och bli ännu mer ledsen sen när man inser att det inte fungerade?
Han var en jätte fin kille och en fin vän, mamma blev jätte arg på mig för att jag gick miste om någon som påminde om min pappa haha, det stämmer fan, dom liknar varandra på många sätt. Pappa blev också lite sur för han hade träffat Raz pappa och gillade honom och dessutom ville han ju ha sin flicka kvar i dom småländska skogarna och Raz tog ju ner en förvirrad bonnatös på jorden ( ett litet tag i alla fall haha ). Men även att jag var som jag var, inkompetent att visa känslor så fortsatte han att behandlade mig som en prinsessa, han hade ett hjärta av guld men jag var tvungen att låta honom gå för att följa mina drömmar…Själviska jävel tänkte säkert farmor då, men man har bara ett liv och då ska man faktiskt få göra vad man vill och massa misstag för att lära sig av dom, så står det säkert i bibeln någonstans!

Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, jag tror inte han förstår vad han betydde för mig under den tiden. När jag flyttade hemifrån för första gången och ringde honom på kvällarna och grät, när vi hade våra långa diskussioner om ingenting men för mig så betydde det någonting eller när han inte kunde komma på min student och jag blev jätte ledsen men så hade han skickat ett paket med en taxi med ett jätte vackert halsband i och farmor tyckte att det var sååå romantiskt!
Jag har nog aldrig sagt det riktigt till honom heller, inte vågat för jag tror helt ärligt att det inte skulle ha ändrat något mellan oss. Jag valde att följde mina drömmar och han valde att följde sina =)

Självklart har jag någon gång tänkt: TÄNK OM jag hade berättat vad jag kände för honom. TÄNK OM jag inte hade flyttat till Sthlm efter Båstad, TÄNK OM jag hade fortsatt med gymnastiken istället för att baka bullar på scouterna, hade jag varit lika fet då? MEN jag vet att alla mina val har en baktanke och en mening och just då var det inte rätt tid att satsa på honom.

Nu är han lycklig med en fin tjej och jag är ärligt talat glad för hans skull, han förtjänar den bästa och dom verkar ha ett bra liv tillsammans i Skåne. Jag hoppades att han skulle vänta på mig efter att jag hade gjort allt jag ville göra, men den dagen han berättade att han hade träffat en tjej för ca 2 år sedan så insåg jag: Hakuna Matata = Lämna ditt förflutna bakom dig!

Jag skulle idag aldrig äns drömma om att försöka få det att bli något igen mer än vänner igen ( förutom att jag drömde om vårt bröllop men det gör ju alla kvinnor haha ). Jag har faktiskt träffat honom efter detta och det känns så skönt att han fortfarande är samma kille, lite biffigare dock och lite karligare om man nu kan säga så? Jag blev inte kär när jag träffade honom sist, jag föll inte ner på knä och bad han ta tillbaka mig, jag skickade inga hot-brev till tjejen som var kär i honom, jag blev dock lite avundsjuk/ svartsjuk på henne för att det var en av min systers närmaste vänner haha. Hade la en sådan där jaga-henne-med-kastrull-fantasi, men inget värre än så.

 Han är en av de få vänner som jag kommer minnas och bära med mig resten av mitt liv, även att vi knappt aldrig ses längre så kan vi fortfarande vara vänner =)

Nu 2,5 år senare  ( sammanlagt 5 år sedan ) så sitter man här i Sthlm, åker snart iväg till Australien 1 år för att plugga och jag är fan lycklig. Fortfarande förvirrad, men lycklig. Glad över att jag alltid vågar göra det jag vill, att jag alltid kämpar för att nå mina mål och är driven. Jag är glad över mina vänner som finns runt omkring, vilka fantastiska människor jag har i mitt liv. Min familj som alltid stötar mig och min bakgrund som har gjort mig till den underbara desperata kvinna som jag är idag.
Jag tänker inte tänka mera: TÄNK OM utan verkligen försöka leva i nuet och njuta av varje sekund. Det är så man lär sig att leva livet!

Hejsvejs

Levi´n lavida Loca <3